Det svarta guldet

svarta-guldet

Olja är en av världsmarknadens viktigaste råvaror och används inom de flesta industrier såsom medicin, kosmetik, kommunikation och inte minst som värmekälla. Olja liksom naturgas har sedan dess upptäckt spelat och kommer även i framtiden att spela en betydande roll för den fortsatta välfärden.

Olje- och gasindustrin i USA

Historia
Benjamin Silliman J.R., professor och son till en mycket aktad amerikansk vetenskapsman, valdes 1854 in i en grupp bildad av flera affärsmän. Gruppens vision var att analysera och finna ett användningsområde för det som kallades ”rock oil”. ”Rock oil” bubblade och sipprade upp från saltvattenkällor i området kring Oil Creek, ett ensligt skogsområde i nordvästra Pennsylvania. ”Rock Oil togs upp ur källorna med primitiva metoder. Antingen skummade man av vattenytan eller så sänkte man ner filtar i det oljiga vattnet som sedan vreds ur. Det lilla man fick upp användes till medicinskt bruk. Gruppens avsikt var att öka kvantiteten och genom kemiska processer få fram en vätska att använda som tändmedel till lampor. Gruppen var optimistisk. Med ”Rock Oil” skulle man ta marknadsandelar från kololjan och lysa upp gårdar och städer både i Nordamerika och Europa. Utan att veta om det så lade de grunden för en ny era i mänsklighetens historia.

Georg Bissell, ansedd som oljans fader, var advokat och den mest pådrivande kraften i gruppen. 1853 kom han i kontakt med ”Rock Oil” för första gången. I New Orleans hade han haft rektors- och chefstjänster på skolor men nu tvingats hem på grund av dålig hälsa. På väg genom nordvästra Pennsylvania såg han delar av den primitiva oljehanteringen kring Oil Creek. Väl hemma i New Hampshire besökte han sin gamla skola och fick där på ett arbetsrum syn på en flaska ”Rock Oil”. Bissell visste att ”Rock Oil” användes som medicin för att lindra huvudvärk, tandvärk, dövhet och reumatism. Den gick egentligen under namnet ”Seneca Oil” efter en lokal indianhövding Red Jacket som avslöjat dess läkande krafter för ”den vite mannen”. Bissell visste att den lömska svarta vätskan var antändningsbar, men kunde den användas?

Bissell engagerade intresserade investerare och Silliman för att analysera oljan både som tändmedel och smörjmedel. Än viktigare för engagemanget av Silliman var hans rykte och ställning. Han bar namn efter en av 1900-talets mest respekterade vetenskapsmän. Vilket underlättade för gruppen att samla in nödvändigt kapital från investerare. Silliman rapporterade om möjligheten att koka oljan och få fram olika fraktioner, bl.a kol och väte. En av dessa fraktioner innehöll en mycket hög kvalité av antändningsbar olja. Med Sillimans rapport hade gruppen ingen svårighet att samla in kapital från andra investerare. Delarna såldes i aktier och företaget blev känt som Pennsylvania Rock Oil Company. Sillimann köpte själv tvåhundra aktier vilket ytterligare stärkte förtroendet för gruppen och företaget. Kunde nu gruppen finna olja i tillräckliga mängder kunde oljan säljas billigt och utgöra en allvarlig konkurrent mot andra dyrare produkter. Att gräva efter olja fungerade dock inte men kanske fanns det alternativ.

Olja i sig var ingen nyhet för mänskligheten. I Mellanöstern sträcker sig oljans historia bakåt i tiden till 3000 fvt. En substans kallad Bitumen sipprade genom bergslager mot jordens yta och användes i det antika Mellanöstern som byggmaterial. Dess användningsområde som tändmedel var däremot okänt. För mer än 1500 år sedan hade saltvattenkällor borrats i Kina, vissa till ett djup av 3000 fot. 1830 importerades tekniken till Europa och kopierades. Kunde man använda sig av den tekniken för att ta upp oljan ur marken? Planerna att pumpa upp olja ur marken precis som vatten togs emot som bluff och båg. Även om företaget hade kapital räckte det inte långt. Bankerna vägrade låna ut kapital så vem skulle man vända sig till? Slumpen valde Edwin L Drake. Han råkade bo på samma hotell som James Townsend, en av investerarna i Pennsylvania Rock Oil Company. James lyckades övertala Edwin att köpa aktier i företaget och dessutom var Edwins arbete som tågkonduktör av betydelse. Det gav nämligen honom fria tågresor, någonting som kunde utnyttjas av en person som åkte runt och knöt viktiga kontakter. Detta blev också Edwins arbetsuppgift för Pennsylvania Rock Oil Company. I december 1857 anlände Edwin till Titusville i norra Pennsylvania, en liten stad som hade växt upp genom timmeravverkning. Befolkningen i staden var skuldsatta upp över öronen till det lokala timmerbolaget, som hade hjälpt stadens fattiga befolkning med förskott av löner. Att få en möjlighet att komma ur den situationen medförde att Edwin fick ett varmt välkomnande när han anlände. Edwins uppgift var att få ett ägarbevis för ett landområde, något som inte utgjorde några problem. Nästa uppgift var att sätta igång och borra efter olja. Detta blev däremot inte så lätt.

Våren 1858 var Edwin tillbaka i Titusville för att starta borrningsexpeditionen. Under tiden hade investerarna i Pennsylvania Rock Oil Company bildat ett nytt företag, Seneca Oil Company med Edwin som agent. Markområdet man nu hade ägarbevis för låg ca. tre kilometer från Titusville i Oil Creek-området. På dess ägor rann en å ur vilken man med primitiva metoder tog upp ca. 20 liter olja per dag. Edwin började gräva för hand men övertygades alltmer om att detta inte var rätt metod. Efter tre månader återvände han till Titusville för att telegrafera efter mer pengar.
Han var nu helt övertygad om att man måste borra efter oljan istället för att gräva efter den, och för det ändamålet behövde han personal med erfarenhet från saltvattenborrning. Dessa personer skulle man kunna hyra, men nu uppstod ett annat problem. De personer som hyrdes in försvann snart eller var så berusade att de inte kunde utföra något arbete alls. Ett år senare, på våren 1859, fann han dock sin man. Hans namn var William Smith och han arbetade som smed. William tog med bägge sina söner och började arbetet med att tillverka verktyg och snart därefter började man bygga en borrningsrigg. Man uppskattade att man skulle behöva borra flera hundra fot för att finna oljan. Arbetet gick långsamt och investerarna i New Haven började bli otåliga. Slutligen var det bara James Townsend som fortfarande trodde på expeditionen och han började betala räkningarna ur egen ficka. Mot slutet av augusti 1859 kunde dock inte heller James annat än börja tvivla. I desperation sände han en sista omgång pengar tillsammans med instruktioner om att betala de sista räkningarna och sedan avbryta expeditionen och återvända hem.

Drake hade inte mottagit brevet när borren lördagen den 27 augusti fastnade på sextionio fots djup. Man beslutade sig för att avbryta borrningen och återvända efter helgen. Under söndagen åkte William ut för att se på borrhålet. När han kikade ner i hålet kunde han se en svart vätska som låg och flöt ovanpå vattnet. Han tog prov på vätskan och fylldes av förväntan. Man hade hittat olja. När Drake anlände på måndagsmorgonen fick han se William och hans män stå vakt kring tunnor fulla av olja. Drake kopplade på en vanlig handpump och började pumpa upp oljan – samma dag fick han brevet som James Townsend hade sänt.
Ryktet om oljan spred sig som en löpeld och invånarantalet i den lilla staden Titusville mångdubblades över natten. Det enda problemet nu var att finna tillräckligt med tunnor att samla oljan i. Efterhand som alltfler källor borrades minskade utbudet av tunnor och priset på dessa tunnor kom under en period att bli högre än priset man fick för oljan.

rougnecks

1859 Edwin Drake borrar den första oljekällan i Titusville nordvästra Pennsylvania.

1861 Den första källan med självtryck borras i västra Pennsylvania och producerar 3000 bopd. En produktionsökning från 450.000 bbls 1860 till 3.000.000 bbls 1861 leder till att:
– Priset på olja sjunker från $10/fat till 10 cent/fat.
– Amerikanska inbördeskriget bryter ut.

1865 John D Rockefeller köper ut sin partner, Maurice Clark, från deras samägda raffinaderi. Kostnad: $72.500

1870 Fem män med John D Rockefeller i spetsen startar Standard Oil Company.

1879 Standard Oil Company kontrollerar 90 % av Amerikas raffineringskapacitet.

1882 Thomas A. Edison demonstrerar glödlampan. För oljeindustrin försvinner en mycket stor marknad.

1885 Stadsgeologen i Pennsylvania varnar för att oljan snart är slut.
– Standard Oils specialister säger att chansen för att finna ännu ett stort oljefält är en på hundra.
– Lima, Indiana fälten i nordvästra Ohio upptäcks. 1890 står de för en 1/3 av USAs oljeproduktion.

1892 Henry Ford bygger sin första bil. Från 1900-1912 säljs nästan 900.000 bilar i USA. En gigantisk marknad, helt beroende av olja, växer fram.

1901 På nyårsdagen på 880 fot träffar man på olja på Spindeltop i Beaumont sydvästra Texas. Källan sprutar upp olja 100 meter i luften. Dagsproduktionen är 75.000 Bopd. Texas oljeboom är ett faktum. Markpriserna steg från $10 per acre till $900.000. Invånarantalet i den lilla staden Beaumont växte från 10.000 till 50.000 på ett par månader.

1928 –  Texas är USA:s största producent av råolja. Den första oljan upptäcktes i USA 1859, men det var först 1933 som den stora oljeboomen i Texas kom igång på allvar. Många gjorde sig en förmögenhet, där familjer som Hunt, Kennedy, Roosevelt och Rockfeller är några av dem.

Även under perioden 1970-86 var den amerikanska oljemarknaden under stark utveckling. Nya oljeborrningar genomfördes i en allt snabbare takt med bankerna som stora och generösa finansiärer. Oljepriset ökade och prognoserna pekade på en fortsatt positiv utveckling, samtidigt som efterfrågan på olja ständigt ökade. Under 1986 sjönk dock oljepriset, vilket skapade nya möjligheter att investera i olja.

Händelserna medförde dessutom att de stora oljebolagen tvingades att sälja ut sina fält. Anledningen var höga administrationskostnader och otillräcklig oljeproduktion. Denna utförsäljning öppnade dörrarna för medelstora och mindre oberoende oljeföretag som kan utföra samma arbete till en betydligt lägre kostnad. Med sin kunskap, erfarenhet, kompetenta samarbetspartners samt effektivare hantering och nytt kapital utvecklar de
idag bl. a. befintliga oljefält.

Hur kan svenska investerare tjäna pengar inom amerikansk oljeindustri?
Mot denna historiska bakgrund har Texas Onshore Resources Inc valt att erbjuda olika investeringsprojekt med en balanserad risk:
•     Producerande fält med en livslängd på 20 år eller mer för att säkra upp det totala kapitalet.
•     ”Recompletion”, ett tillvägagångssätt där man öppnar upp nya formationer i en existerande källa. Kostnaden för åtgärden är relativt låg och sannolikheten för oss att finna olja ligger kring 80%.
•     Borrningar av reserver med modern teknik såsom 3D-seismiska undersökningar, ”wellbore-control” och liknande där sannolikheten att finna olja är kring 60-90%.

Stränga restriktioner från amerikanska myndigheter
För att vara verksam operatör krävs att man är registrerad och licensierad hos den statliga myndigheten, t ex. The Railroad Commission of Texas, (RRC). Det innebär att man är skyldig att varje månad redovisa sina olje- och gasutvinningar. RRC gör kontinuerliga kontroller mellan säljarens och köparens redovisade siffror. Vid minsta misstanke om oegentligheter plomberar RRC pumparna med omedelbar verkan, tills det att klarhet uppnåtts.

Myndigheterna bevakar att utvinning, distribution, försäljning och raffinering följer givna ramar, bl a utifrån miljösynpunkt. Kontinuerliga stickprov görs via flygövervakning.

Att förvalta andras pengar bygger på förtroende och respekt
Texas Onshore Resources Inc. erbjuder ett direktägande, WI – Working Interest i nya och befintliga olje- och naturgasfält i USA. Det innebär att investeraren köper en procentuell del i ett eller flera oljefält.

Texas Onshore Resources Inc. är sedan starten delägare i varje projekt som erbjudit europeiska investerare och har därför ett gemensamt ägarintresse med alla som investerar. Den årliga direktavkastningen för de lyckade projekten ligger på mellan 10-100%.

Working Interest, WI, är ett utmärkt investeringsalternativ. Det tycker vi och det tycker även våra kunder. Mer än 90% av vår kunder har investerat i nya projekt, – helt enkelt för att de är nöjda.

Kompetens, kunskap och kontakter
Texas Onshore Resources Inc. har ett brett kontaktnät med kompetenta operatörer, geologer samt ingenjörer vilket är en nödvändighet när det gäller inköp av nya och producerande olje- och naturgasfält.

Förutom extern expertis har företaget välutbildad personal med lång erfarenhet inom oljebranschen både när det gäller prospektering, finansiering och ledarskap.

Köpbeslut grundar sig alltid på noggranna analyser såsom befintlig officiell statistik på tidigare oljeutvinning och geologiska undersökningar med avancerad teknik på plats.

Kompetens, kunskap och kontakter är viktiga faktorer för att lyckas inom oljeindustrin. Genom att använda vår och marknadens experter och tekniska resurser på bästa sätt gör vi allt för att projekten skall vara lönsamma, långsiktiga och säkra.